För mig är Heliga danser en dörröppnare till en andlig dimension. Jag tror att vår längtan och uppgift som människor är att förena himmel och jord. I dansen kan jag finna uttryck för denna längtan. I cirkelns gemenskap påminns jag om hur vi är förbundna med varandra liksom med allt liv i den stora livsväven och jag erfar en känsla av enhet med allt. Jag fylls av glädje och kraft.

Dans och andlighet, dessa två intressen har rötter från min barndom. Under min uppväxt fanns Gud och Jesus alltid där som en kärleksfull, tyst och stilla närvaro. Pappa var mycket engagerad i Svenska Kyrkan. Mamma var inte aktiv i kyrkan, men hon levde med sin tro. Som barn tyckte jag mycket om att sjunga och dansa. Sjunga gjorde jag gärna för andra men dansa gjorde jag mycket för mig själv. Jag minns att jag stängde in mig på mitt rum och dansade och drömde om att jag var dansös.

Intresset för de existentiella frågorna och livets andliga dimension tog fart under slutet av tonåren och växte sig allt starkare. Mystik, både västerländsk och österländsk intresserade mig och jag började meditera i 20-årsåldern. När jag var 22 år hörde jag talas om ”The Findhorn Community”, en andlig kommunitet i Norra Skottland där man lyssnade till Guds röst inom sig och där man dessutom hade kontakt med Devor och naturväsen. Jag läste ”The Magic of Findhorn” vilket övertygade mig om att jag måste åka till denna magiska plats!

Samma sommar (1979) åkte min vän Lucie Minne och jag dit och gick en Experience week. En av de starkaste upplevelserna under den veckan var när vi fick dansa ”Sacred Dance”. De danser jag minns att vi dansade var Bernhard Wosiens danser ”King of the faries” (Elementen) och ”Via Dolorosa” till Pachelbels Canon. Länge efteråt fick jag tårar i ögonen varje gång jag hörde Pachelbels Canon och påmindes om den underbara upplevelsen.

Jag reste tillbaka till Findhorn två gånger. Då dansade jag återigen Cirkeldans när tillfällen gavs. Första gången jag kände till någon möjlighet att dansa Heliga danser i Sverige var 1985.  Då flyttade Lucie till Stiftelsen Stjärnsund som startade 1984 på initiativ av en grupp människor som hade inspirerats av Findhornstiftelsen. Man ville starta en kursgård och en kollektiv gemenskap i samma anda som Findhorn. Därför föll det sig naturligt att man bjöd dit lärare i Sacred Dance att hålla kurser där. Lucie började snart leda dans regelbundet i Stjärnsund och på andra platser.

Hösten 1985 befann jag mig i Lund på en utbildning i Sago och Mytgestaltning. Då deltog jag i ett dansseminarium med Keith Armstrong som var elev och vän till Bernhard Wosien. 1989 deltog jag också i en helgkurs med Keith i Stockholm och jag minns att jag då fick en stark andlig upplevelse av dansen. Sedan ville jag dansa så mycket jag kunde! Det blev fler kurser med Lucie och olika gästlärare i Stjärnsund och Stockholm. Så gick det till när Heliga danser blev en viktig del av mitt liv……

Jag kan se en röd tråd i de flesta av de vägar jag har valt i livet. De handlar (i de flesta fall) om att nå djupen i mig själv, om att lära mig mer om vår andliga potential som människor, att finna uttryck för den jag är och att förstå hur vi hör samman med allt i den stora helheten. Mitt yrkesliv har alltid varit brokigt. Utbildningarna likaså, först utbildades jag för arbete bland barn och ungdomar, sedan till undersköterska, massör och Rosenterapeut, Sago och mytgestaltare, Dansledare, Symbolpedagog och till sist Församlingspedagog. Under 80-talet arbetade jag bl. a. dels på Café Vega och senare på Pan Helhetscenter som båda var mötesplatser för andliga sökare i Stockholm. Där fick jag mycket inspiration och upplevde stark gemenskap.

När jag hade arbetat ett par år som Rosenterapeut, ville jag kombinera det arbetet med att ha en deltidsanställning. Jag började söka efter ett arbete i kyrkan. Genom en kontakt fick jag ett vikariat i min församlingskyrka Markuskyrkan i Skarpnäcks församling. Så småningom blev jag erbjuden en fast tjänst som församlingsvärd (en mycket okonventionell sådan). Då delade jag den tjänsten med Elisabeth Nyrén. Vårt samarbete blev mycket fruktbart, roligt och kreativt. Vi genomförde många kyrkospel särskilt för barn, men också för ungdomar och vuxna. 

Ganska snart efter att jag hade börjat i Markuskyrkan våren 1991 berättade jag om cirkeldansen för några arbetskamrater med en fundering om dansformen kunde passa att använda i kyrkan. Vi bjöd in Lucie för att leda en dansdag hösten 1991. Någon gång efter den dagen frågade Maria Rönn mig om jag kunde tänka mig att leda dans i församlingen. Det kändes som en fantastisk möjlighet och gåva, att få leda dans i kyrkan! Så startade vi den första gruppen i januari 1992. Gensvaret blev stort! Det var underbart och starkt att dansa i kyrkan.

Senare kom Maria Rönn och jag att leda varsin grupp i Markuskyrkan, varannan vecka, så man kunde välja att dansa varje eller varannan vecka. Jag ledde även fördjupningsdagar i dans och danstillfällen också på andra håll, t ex en danscirkel på Lidingö. När Maria startade dansledarutbildningar i Sigtuna gick jag både grund och fortsättningskurserna. Helgerna i Sigtuna var speciella, det var spännande att pröva nya former för andakt och gudstjänst!

Sedan dess har jag förstås liksom alla som älskar cirkeldansen, fortsatt att hämta inspiration och lära mig nya danser på oräkneliga kurser. Dansmöjligheterna är många nuförtiden. Tycker också om att skapa danser, till musik och sånger som berör mig. Under dessa år föddes mina två söner. Dansade mycket under båda graviditeterna nästan ända fram till förlossningarna, vilka i sin tur ”gick som en dans”.

För elva år sedan flyttade jag med min familj till en gård på landet nära Omberg och Vättern i Östergötland. Det var tråkigt att lämna Markuskyrkan och dansgruppen.  Men snart fick jag kontakter i Sv. Kyrkan både i Ödeshög, Vadstena och på andra håll och flera dansgrupper kom igång. I Vadstena Klosterkyrka dansade vi i flera år. Ryktet om dansen spred sig och jag har varit inbjuden att leda dans på många håll och i olika sammanhang i Östergötland och Småland under åren. Ibland leder jag dans på Pilgrimcentrum och på Vadstena folkhögskola har jag många gånger dansat med elever som går kyrkans grundkurs. Ibland dansar jag med anställda i Linköpings stift på t ex upptaktsdagar och inspirationsdagar. Arrangerar också dansdagar och kvällar i egen regi i Ombergstrakten och på vår loge.  Jag samarbetar gärna och ofta med andra som leder t ex zenmeditation, yoga, Tai Chi, afrikansk dans. Dessa uttryck passar utmärkt att kombinera med cirkeldansen.

Som nyexaminerad Församlingspedagog arbetade jag under tre år i Skeda-Slaka församlingar i Linköping. Där hade jag glädjen att kunna använda dansen i tjänsten och hade en regelbunden dansgrupp och fördjupningsdagar med Dans och Meditation i Lambohovskyrkan. Sedan början av 2010 har jag en enskild firma ”Helande rörelse”. Där ryms Dans, Rosenmetoden, Symbolarbete och snart även Mindfulness-träning.

När jag i februari ledde dans på Pilgrimcentrum, såddes ett nytt frö när diakonen Ewa Lund frågade mig: ”när ska du starta en dansledarutbildning?” Fröet grodde och i oktober (2010) startar jag i samarbete med Sensus och tillsammans med dansledaren Eva Cederblad, en ny dansledarutbildning i Heliga danser på Vadstena Folkhögskola. Ska bli roligt och spännande!

© Marie Louise von Malmborg